Gillesnäsvägen 39
293 91 Olofström

Hemsida: http://www.harasjomalafiskecamp.com

Detta ställe är ett ”centrum” med fiske i 23 sjöar och rinnande vatten ”Flugströmmen” . På Fiskecampen finns camping för både husvagn/ husbil och tält. Vissa med el och andra utan. Det finns stugor i varierande storlekar och även någon lägenhet och hus att hyra. Man köper sina fiskekort där( det krävs fiskekort i alla deras sjöar) och det finns även en liten butik för det nödvändigaste samt frysar för fångsterna. Servicehuset har duschar, bastu, kök samt tv-rum. (Säkerligen har jag glömt något.) Det går att ta sig runt på hjul till receptionen och runt hela servicehuset samt till ”Rens och vägningshuset”. Till kök, duschar, fiskfrys och bastu kommer man in med rullstol el dyl. Tv rummet ligger några trappsteg upp så det är svårare att nå om man inte kan gå några trappsteg. De små stugorna för två personer ligger i en backe och är alltså inte tillgänglighetsanpassade. De större stugorna ( även de som inte är anpassade) ligger bättre till, många av dem kan man köra bil ända fram till. Campingen har mycket hårdgjord yta så om man kommer med husbil eller husvagn kan man rulla bra där. Det finns också härliga promenadstigar överallt och många är rullvänliga. Vi hittade endast en brygga som var anpassad för rullstol eller dylikt. Men många av dem går det att ändå ta sig ut på eller åtminstone ner till för sällskap och fika.

Min man älskar att fiska och jag har alltid älskat att vara ute i naturen så vi drog dit en helg precis i början av mina kroppsliga trassel utan en tanke på mina förändrade förutsättningar. Vi hyrde en liten 2 personers stuga. Där finns inget vatten utan endast pentry med porslin, mm för två personer. Man kunde sedan diska i servicehuset. Ingen toalett, det fanns ju också i servicehuset! Och våningssäng inklusive täcke och kudde. Man tar med egna sängkläder och handdukar. Ett litet kylskåp och kokplattor finns också.

Fy, vad jag ville åka hem redan efter första natten! Jag hade ont i varenda cell i min kropp. Satt på stol, gungade framför fönstret och hade nästan panik. Naturligtvis låg jag i nedre slafen i våningssängen men den var mer dimensionerad för yngre personer( typ under tolv, fniss) och då det var lågt mellan våningarna så kunde jag inte sätta mig upp ens. Så på morgonen funderade jag på om maken skulle köra mig och hundarna hem för att sedan återvända till stugan och fiska dag två och tre också men ju längre dagen gick ju kaxigare blev jag. Jag ville ju också njuta av naturen, rulla runt i omgivningarna lite och läsa. Kanske skriva lite och vila! Vila för att hemma har jag så svårt att inte se allt jag borde göra men inte klarar längre! I stugan fanns inga ”Måsten” som kunde ge mig dåligt samvete. Tog in den bekväma solstolen( BadenBaden) som jag tagit med för då kunder jag ju rotera mellan sängen och den för att avlasta kroppen. Det fungerade ganska bra. Jag fick naturligtvis betala hårt för vistelsen en hel vecka efter hemkomst men det blev det faktiskt värt. Till stugan är det en ganska brant backe och tre trappsteg. Men det gick ju att ta sig dit med hjälp av gubben. Värre var ju då han var och fiskade och jag behövde eller ville ut och röra på mig lite. Det ösregnade två av dagarna så själva backen upp till vår stuga blev oerhört lerig. Även en fullt fungerande människa gav sig ner för den med riska för vurpa. Men en av kvällarna kunde vi ändå grilla på den fina stora grillplatsen nedanför stugan. Det kändes nästan som innan. Då ,när jag var fullt rörlig och vi campade, vandrade och var ute i naturen.

Lärdomen blev att om vi ska dit igen, vilket vi nog ändå ska, kommer vi hyra en större stuga med toa och vatten. Det finns som tidigare nämnts stugor som är tillgänglighetsanpassade enligt deras hemsida men jag har inte varit inne i en sådan än. Så jag kan inte bedöma hur de skulle fungera för en som till exempel behöver köra rullstol överallt. Inte heller tror jag det finns lift, mm. För mina behov fungerar det än så länge att kunna gå eller rulla rakt in i stugan samt ha toamöjlighet med svängrum.

De fanns även badmöjlighet i en av sjöarna nära Fiskecampen. Det var inte aktuellt att testa detta ställe då vädret var delvis ruskigt. Men när vi körde förbi med bil såg det inte ut som att det är så lätt att bada där med rörelsehinder. Detta ska jag kolla upp lite närmre när vi åker hit nästa gång eftersom jag älskar att bada och gärna vill kunna fortsätta ta ett dopp trots ”knickedickighet”. Har du varit där? Hur upplevde du tillgängligheten? Vi kommer som sagt troligen besöka Harasjömåla igen men då kommer vi planera helt annorlunda. Vi kommer boka en av stugorna som har toa och dusch åtminstone. Eftersom jag periodvis kan gå med käpp, beroende på hur kroppen mår, är det lätt att jag lurar mig själv med att ”Jodå, visst kan jag bo med några trappsteg eller i en stuga som inte är tillgänglighetsanpassad. Jag har lite ”svårt med självinsikten” som läkaren försiktigt beskrev det då jag babblade på om allt jag vill göra då kroppen bara blir ”lite” bättre. Jag vill mer än kropp och knopp förstår. Det är nämligen en lång och svår process för mig att acceptera att jag inte blir bättre utan snarare sämre. Att fokus bör ligga på att inte förlora den rörlighet jag nu har. Men därmed sagt låter jag inte bli att sätta nya små mål! Jag har köpt ett alldeles eget fiskespö! Ett cerise! För det finns ju en brygga som är rullstolstillgänglig. Med picnicbord och allt. Så oavsett om det blir käpp, rollator, scooter eller rullstol kommer jag nästa gång dra upp Monsterfirren som slår alla Rekord! Eller??? Tar med en bra bok också.