https://www.wanaskonst.se/

Hitta dit:  Hässleholmsvägen, Vanås, 289 90 Knislinge.

Kort info om stället:

Wanås skulpturpark är tillgänglighetsanpassad till stor del. Café och butik/ reception går lätt att rulla in i och ta sig runt. Det är brett mellan varu- displayerna. Även inträdesplatsen vid parkeringen är lätt att passera. Dock behöver man någon som kan gå upp till kassan och betala, för upp till den lilla stugan är det svårare att komma. Troligen kommer de gärna ut och hjälper till då alla var väldigt hjälpsamma så det bör inte vara något större problem. Bredvid snurran som gående passerar genom finns en grind för rullande. Utställningarna finns som sagt i parken och i befintliga gamla lador, sädesmagasin eller andra bruksbyggnader runt slottet. Alltså är alla installationer som finns i husen olika svåra att besöka. Detta året fanns en installation till exempel, i en stor lada med mjukt sandgolv och en annan några trappor ner med lågt i tak. Den får man avstå om man rullar. I parken däremot, fungerar det bra att rulla på de flesta ställena. Jag såg permobilbrukare, rollatoranvändare och sen då jag med min lilla scooter. Vi har inte besökt restaurangen eller hotelldelen som ligger ”bredvid” så där är det nog bra att kolla upp tillgängligheten innan besök. Toaletterna i cafeet är ganska många och det finns toa för rörelsehindrade. Lite krokigt att ta sig fram till den om man är helt ”hjulbent.” Det fanns förr om åren även toa vid picnicborden om jag minns rätt men jag är osäker på om jag såg dem detta år.

Vid Yoko Onos fasta installation finns en härlig plats att äta sin medhavda fika. Tyvärr är det ganska djup grus på denna plats så själv sprutade jag detta år grus som värsta ”Epatraktorn på driftinghumör”. Men med en välvillig knuff av en son kom jag loss. Varje år har skulpturparken några nya installationer som då bara finns där det året. Samt alla fasta installationer som man känner igen från år till år. Vissa av dem blir ”gamla vänner” nästan. Den kissande kvinnan vid sjön till exempel. Eller Vildsvinet byggt av vedstaplar.

Mitt besök:

Varje år i fyra år har vi i familjen besökt Wanås en gång per sommar. Det har blivit en fin tradition. I början var det jag, gubben och mina två söner. och våra hundar. Det var alltid en fin dag då vi samlades från de olika håll vi bor på och strosade, fikade och skrattade ihop. Sen utökades vår lilla skara med först ena sonens sambo och i år med andra sonens sambo. Ett härligt gäng som jag känner mig oerhört välsignad att ha i mitt liv! Den första gången vi åkte som jag behövde ha mer med mig än käpp eller gåstavar köpte vi en begagnad Rollz Motion Det vill säga en rollator som kan konverteras till en rullstol ( mer om dessa och andra hjälpmedel jag provat i ett senare inlägg).

Tanken var att jag skulle kunna gå med den i rollatorform så länge jag orkade för att sedan bli framknuffad i rullstolsläget. Det gick någorlunda då ”mitt gäng” består av starka killar. För Rollz Motions hjul rullar helst på asfalt eller andra släta ytor. Wanås har skogsstigar. Visserligen finns några av konstinstallationerna inomhus men de är i minoritet. I år (2023) hade jag med mig min lilla privat-köpta hopvikbara promenadscooter. Min stora scooter som Region Skåne förskrivit är alldeles för stor och tung för vår lilla bil. När jag använder den behöver jag åka färdtjänst. Eftersom vi skulle ha hundarna med och dessutom inte visste när vi ville åka hem såklart, blev det självklara valet den lilla scootern. Det ösregnade när vi var på väg dit. Alla hade kläder efter väder och jag hade en stor regncape som kunde täcka både mig och scootern. Men det blev endast en kort stund i regn innan vädret förbarmade sig över oss. Dock hade stigarna blivit leriga. Personalen på Wanås erbjöd oss att låna en golfbil! Så fin service. Men vi tog chansen att använda mina egna hjul. Dessutom, eftersom det var lågsäsong ,erbjöds vi att ta med både lilla scootern och hundarna in i cafeet om vi ville. Alla vi mötte var verkligen väldigt hjälpsamma. Ett exempel var när jag berättade att jag var lite virrig av min strokefatigue men att maken stod utanför med hundarna så jag tänkte klara att betala i butiken själv då tog de sig noga tid att förklara och peka.

I år var det bland andra konstnären Carola Grahn : Trädgränsen med fokus på den Samiska världen. Konstnären hade bland annat hade tagit isbergen och fjällen till Skåne. Ett enormt blåtonat isberg fanns i sjön. Och ljudinstallation med fjällens fågelsång. Mäktigt!

En av utflyktens höjdpunkter varje år är den medhavda fikakorgen! Detta år lastad i scooterkorgen såklart. Att först skrivas in önskan på en liten lapp, sedan knyta fast den bland de tusentals andra i alla träden i Yoko Ono´s önsketräd ger en stund av eftertanke. Att därefter sitta i lä vid något av picnicborden bredvid och avnjuta varmt kaffe och smaskiga bullar en stund är en stund av lycka. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Varför smakar alltid kaffe och bulle godare utomhus? Den enklaste ostmacka blir rena rama ”stormumset”

Om man bortser från de leriga partierna på vissa av stigarna detta år så kom jag runt till nästan allt jag ville se. Ja, det finns installationer och skulpturer man kanske bara kan se på håll. Det finns dem man inte kan gå in i på grund av trappsteg eller att de rörde sig men överlag fungerar det bra och ger en härlig naturupplevelse samtidigt som man njuter av konst och blir överraskad bakom varje krök på stigarna. Vi kommer självklart fortsätta vår tradition att besöka Wanås. Eftersom de flesta av installationerna är tillåtna att känna på, lyssna på, klättra på, gunga på eller bara sitta vid en stund kommer leklusten fram i både små och stora besökare.

Har du varit där? Vad tyckte du?