Det talas överallt om att vi måste öka vår civila beredskap. Alla i Sverige måste förbereda sig för att kriget kan komma sa ÖB och försvarsministern till och med nu i dagarna. Att Sveriges säkerhetsläge är allvarligare än någonsin i modern tid. Otäckt för många av oss Svenskar som levt på som om det inte kommer någon morgondag. Och som alltid kunnat handla, resa och festa som man själv velat. Svensken har kunnat planera sina liv fullt ut tror man.
Men det räcker att titta på hur människor har det i Ukraina för att se att det livet kan ändra sig från en dag till en annan. Det finns många förnekare där ute. Många som skriker att detta är överdrivet, närmast som ett desperat mantra. Men vi är i trubbel. Och som om inte krig vore nog så kan vi vara säkra på att klimatet kommer börja ge tillbaks rejält i det krig vi fört mot planeten de senaste 100 åren!
Vi kan inte förlita oss på att samhället ska kunna fungera som ”vanligt”.
-Ha, ha, ha” som vanligt”, vilket skämt! Svenska samhället har ju inte fungerat bra på många år. Nerdragningar, privatiseringar, vinstuttag prioriteras istället för tillräcklig skolbemanning och vettiga böcker. Aktieägare viktigare istället för utsatta vårdtagares omsorgsbehov, mm, mm. Vi har en djäkla uppförsbacke innan vi ens kan ha beredskap i samhället för fredstid ju. Än mindre för krigstid!
Men det går ju inte att blunda för att vi som medborgare har ett egenansvar. Och blunda för det bör vi inte göra för om vi kan klara oss själv ett tag så kan den hjälp som finns koncentreras på de som inte alls kan klara sig själv. Vi måste alltså hjälpas åt, hjälpa andra och hjälpa oss själv så gott vi kan utifrån de förutsättningar vi individuellt har.
Jag har funderat en hel del på detta.
När jag var yngre och friskare höll jag på en hel del med självhushållning och permakultur. Vi hade odlingar, höns, får, mm. Jag torkade svamp och syrade grönsaker som värsta bondmoran. Vi utmanade oss till och med för ca tio år sedan och levde ”Off Grid” ( utan el) ett år. Vi slog vad om först att klara en månad och det gick fint så då körde vi på med ett helt år. Min tanke var inte bara att se hur vi skulle klara till exempel strömlöshet efter en storm o dyl utan jag funderade på att skriva en enkel bok med tips efteråt. Det gick bra men det krävdes en hel del extra tid och jobb. Jag arbetade hemifrån så jag kunde hålla kamin, mm igång under dagarna. Vi hade portabla solceller att ladda dator och mobil med. Vi läste på kvällarna istället för att dumglo på tv. Det är förvånansvärt nog ett år jag tänker tillbaks på med stolthet och glädje. Men, jag har väldigt lite nytta av allt jag då lärde mig ,nu efter alla sjukdomar och skador gjort sitt inträde i mitt liv. Jag kan knappt öppna en mjölkkartongs skruvkork, så svaga mina händer och armar är nu. Så att släpa 20 liters vattendunkar eller kilovis med vedträ är inte att tänka på. Att vara självförsörjande med grönsaker och ägg som jag då var 8 månader om året är ett minne blott.
Alltså får jag ”gräva” där jag står NU!
Och nu menar jag hur JAG tänker om MINA förutsättningar! Du kanske får något tips här men du måste fundera på din situation och vad DU kan fixa! Jag har turen att ha en partner som är ganska frisk än så länge och som dessutom förstår min situation och begränsningar. Alltså får min partner ta alla saker som kräver muskelstyrka så försöker jag klara det som kräver organisation. Eftersom jag bland annat har en kognitiv skada( b.la korttidsminnet) ”skriver” jag mängder med listor och lappar (talar in på mitt talprogram) när jag kommer på något och sedan hjälps vi åt att sammanställa något vi båda kan förstå. Vi är inte rika utan har ganska ansträngd budget men ser till att köpa en extra av alla torrvaror, konservburkar. toalettpappers förpackningar. Dessa lägger vi i stora plastlådor i källaren. En lista över allt där gör att vi kommer ihåg att rotera mat så den inte blir för gammal. För trots att frysen oftast är full så kan det ju bli strömavbrott och då dröjer det inte många dagar innan allt kött, mm i dem måste kastas och då är det bra att ha konserver istället.
Några av våra förutsättningar:
Vi vandrade och campade mycket innan jag blev för ”knickedickig” och mycket av den utrustningen är bra att ha i beredskap nu. Vi har inte köpt mycket nytt där. Vi har alltid älskat loppis och återbruk så tält, sovsäckar, spritkök, mm har hittats begagnat redan då när vi campade. Där har vi både möjlighet att klara oss här hemma om elen försvinner och har lite extra om någon behöver låna något.
Jag tänkte på:
Hur ska vi laga mat utan el? Hur ska vi hålla värmen utan el? Hur ska vi göra med hund och katt? Det finns inget skyddsrum här ute så vi får klara oss utan, hur gör vi då? Källaren? Bärande väggar? Eller kanske måste vi fly härifrån, hur skulle vi kunna göra då? Så vi har några Jeepdunkar bränsle stående. Vi har nu också en väska med det allra, allra nödvändigaste för att klara några dagar i evakuering. Vi har tagit kopior på viktiga papper och skrivit ner alla viktiga telefonnummer för försvinner mobilnätet kan man eventuellt få kontakt genom kommunens kriscentra eller dylikt. Det ligger också lite mat, djurmat, några ombyten kläder och mina livsnödvändiga mediciner. För min del har jag fått tänka på hur vi ska få mig med. Alltså ligger en hopvikbar käpp alltid i bilen, en enkel rullstol och lilla delbara scootern finns lätt tillgängliga. Jag har alltid medicin för ett tag. Jag tar ut allt jag får och förnyar så fort jag får så blir det ett litet lager. Vi har några tusen i små valörer uppdelade på olika ställen och vi har alltid minst halv tank i bilen, elscooter , starthjälpen mm full laddade. Jag kan inte släpa in ved mer så där köpte vi en begagnad gasolkamin till förutom den jag innan hade i min atelje. Så kan jag hålla värmen oavsett vedförråd.
Jag är väldigt medveten om att vi är sårbara eftersom jag inte kan göra så mycket utan väldigt mycket av vår beredskap bygger på att min partner är stark och frisk. Vi bor på landet vilket både är en fördel och en nackdel. Det är mindre risk att vi får en raket i taket men det är också svårare att få tag på vatten och förnödenheter om det vill sig illa. En djupborrad brunn utan el är en värdelös vattenkälla. Om inte,,, man hittar ett elverk att koppla in så det köpte vi. Det kan vi göra här ute men det hade inte gått i stan.
Men det viktigaste tror jag är att jag försöker lära mig igen! Minnet är kass men då får jag göra på mitt sätt. Jag friskar till exempel sakta upp mina gamla kunskaper genom att titta på mina gamla bilder och böcker. Genom bilderna minns jag lättare vad och hur vi gjorde. Jag tar reda på nya tips från andra som kan bättre. Och vi pratar med våra grannar, bekanta och familjen lite mer om detta. Då får vi koll på varandras styrkor och kunskaper. För vi kommer behöva hjälpas åt!
Lite tips för förkovran:
Boken:
”Alltid Före” finns på: https://rekyl.org/boken-alltid-fore/
Boken:
Överlev krisen. Prepping och vardagsberedskap. Författare: Trygve Skanding, Jostein Saakvitne, Pär Plüschke
https://www.adlibris.com/se/bok/overlev-krisen-prepping-och-vardagsberedskap-9789180185103
Men det finns mängder. sök på orden: Kris, prepping eller beredskap, självhushållning till exempel.
Poddar jag lyssnar på:
”Vardagsprepping”. Med Martin Reén.
”Beredskap” Sveriges Radio P4. Med Erik Blix
”I väntan på Katastrofen”.
Kalle Zackari Wahlström & Patrick Sellman. Kalle är han från TV med gården ni vet, och han är väl bra. Han jagar och Preppar även ”privat” utanför TV med sin familj. Men Patrick Sellman däremot känner jag till sedan lång tid eftersom han är gammal militär som håller på med Permakultur, självhushållning och Biodling i Topplistkupa, Han håller även kurser,mm. Han är en väldigt stor kunskapskälla för mig ända sedan jag själv höll på med Bikupor och Permakultur. Så ännu ett tips är helt enklelt hans hemsida: småbruk.se
Och nej, jag är inte sponsrad av någon jag tipsar om! De är bara tips om du vill lyssna på något!
Det finns några till som är bra men de har jag inte lyssnat tillräckligt på för att skriva om än. Men listan kommer säkert uppdateras.
Kanske borde jag ha staplat upp allt vi ”preppat” i fina rader men det hade inte hjälpt dig som läser detta så mycket. Du måste titta på din situation. Vända och vrida på allt du kommer på. Måla Fan på Väggen som min far sa, och sedan försöka hitta några olika, möjliga angreppssätt. Måste du använda lift till exempel? Finns det möjlighet att lösa det utan el? Öva på hur det skulle funka! Hur ska du som bor högre upp i ett hus komma ut utan el i hissen? Finns det alternativ? Öva med assistenter, hemtjänst eller grannar. Jo, man KAN be om hjälp! Om de behöver bära dig kanske du kan hjälpa till med något annat. De jagar förnödenheter till er och du passar deras hund den stunden till exempel! Om det inte finns strömlösa alternativ, hur kan du trygga tillvaron om du måste vara kvar uppe i lägenheten. En tanke är att be assistenter eller hemhjälp köpa en extra av sånt du vet du gillar och som håller länge. In med det i en garderob eller under sängen. Vatten kan du lagra i några tomma läskflaskor.
Gör det du kan i det liv du har!
Det går alltid att göra något litet. Om inte så bara för att känna att man har lite kontroll över sin situation i en osäker tid!
Jag inbillar mig inte att det ska finnas perfekta lösningar för oss alla eller att någon kommer lösa allt för oss. Jag tror inte det kommer bli smärtfritt eller kul alls. I mina mörka stunder tänker jag att samhället, som nuförtiden är ganska ”egofyllt” kommer strunta helt i oss som inte ”kan själv”, som är en belastning men jag vet ju att världen är fylld av omtanke också, jag behöver bara påminna mig själv om det! Påminna mig ofta, ofta i dessa tider. Annars finns det risk att man inte orkar. Och det vill man ju, innerst inne, eller hur?
Nå, lång text som vanligt. Och nu är jag nyfiken. Hur gör du? Hur tänker du om detta med beredskapen vi ska ha som medborgare?
Ta hand om dig och varandra, VI är de enda vi har!
Krassliga Funderingar 